I morse stod väckaren på 05,50, morgonpass. När jag kommer ut i den friska höstluften, fortfarande mörkt och solen är strax på väg upp, så känns det en smula magiskt. Jag verkligen älskar att ibland få komma ut på ett tidigt morgonpass. Nu skulle det varit ännu mer känsla om jag stått där vid stranden med löparskor på fötterna och fått möta morgonen och ljuset springande. Nu styrde jag istället ut cykeln från källaren och styrde mot gymmet och ett tidigt spinningpass. Jag fick ändå den här härliga känslan av att få komma upp på morgonen, träna medan allt vaknar omkring mig och känna sig såhär lagom nöjd, att trots ett visst motstånd ha tagit sig ur sängen. Just då känns det som jag gärna legat kvar den där extra timmen men väl ute och igång så kommer den där magiska härliga känslan. Att jag nu fick gå ner i källaren på gymmet och svettas med 20 andra i 50 min, det spelade denna morgon mindre roll. Jag fick känslan och den belöning jag eftersträvar efter passet en dusch och sedan härlig frukost och man är klar att möta resten av dagen.

Nu ska jag ta hand om mina föräldrar som är på besök under helgen och några fler morgonpass blir det inte förrän nästa vecka någon gång. I helgen blir det mindre träning, mer utflykter och njuta av att få vara med mor och far, en hel helg tillsammans!

/ Lena   

Just nu går jag och väntar på vidare besked för att träffa en ortoped och göra en artroskopi. Det de hittade på magnetröntgen var en skada på inre menisken och även om jag hellre skulle rehabträna och "träna bort" skadan så verkar det oundvikligt att jag måste gå in i knät. Jag har flera gånger tidigare drabbats av skador, men aldrig behövt göra något ingrepp och helst av allt skulle jag undvika att göra det! Men nu är det som det är och alla jag pratat med är överens, gör en artroskopi! Så nu är det "bara" att vänta på att få göra den någon gång, jag hoppas innerligen att det blir innan skidsäsongen så att inte den också blir förstörd!

Mina träningsveckor numera består av cykel(jag har lyckats ta mig på spinningpass igen), stakmaskin och wet-belt. Måste erkänna att jag mår lite dåligt av att inte få träna utomhus i denna underbara höst! Men så är det och jag får försöka gilla läget, promenader och enstaka paddelturer är väl det jag får glädjas åt i höst.

Dagens pass blev ett tidigt löppass i vatten, såklart... 75 min springande i bassängen med wet-belt. Jag kan inte låta bli att varje gång när jag ska till att avsluta dessa morgopass på badet, imponeras av simmarna, som alltid dyker upp vid åtta-tiden, tänk vilka timmar de gör i bassängen, att de orkar! jag ska inte klaga! Nu väntar jobb på Intersport.

Njut av höstlöpningen utomhus, ni som kan! / Lena

Helgens Lidingölopp blev till en annorlunda upplevelse. Istället för att själv springa fick jag uppleva hur det ser ut på Grönsta medan loppen går av stapeln runt Lidingö. Jag blev faschinerad av hur många löpare som rör sig därute under helgen och inte minst av alla barn och ungdomar som sprang. Jag fick själv känna på atmosfären bland 7-8 åringarna samt knattarna tillsammans med Mickelina. Jag fick lägga in högsta växel för att hinna undan de snabba små benen ute på Grönsta, 7 lopp fick vi till, då var det tur att vi behövde springa endast startsträckan, på några hundra meter. Jag är imponerad av alla småknattar som sedan tog sig uppför Grönstas tuffa backe och fixade 1,7 km innan målet.
 
Med Mickelina på startlinjen.

Eftersom jag sedan någon månad tillbaka lagt ner min egen löpsäsong kände jag egentligen inget sug att tävla när jag åkte ner med några grabbar från klubben på fredag eftermiddag. Det kändes faktiskt ganska skönt, när jag kände deras nervositet och funderingar. När jag sedan kom till Grönsta på lördag morgon kom dock suget och frustrationen över att själv inte kunna vara med på loppet, när dessutom Lidingö bjöd på perfekt löparväder och en riktig fest så kändes det extra jobbigt.

Den löpning jag fick göra på knatteloppen och det jag framöver gör med mina löpgrupper verkar bli de enda gångerna jag får dra på mig löpskorna för en tid framöver. Den knäskada jag kännt av sedan två månader tillbaka har visat sig vara en meniskskada och nästa vecka väntar troligtvis en artroskopi,"titthålsoperation", av knät. Jag tycker att knät har kännts mycket bättre senaste veckorna, och hoppats att min alternativa träning skulle räcka, men när jag provat löpning kommer smärtan tillbaka, så det kanske inte var en jätteöverrraskning när min läkare, Peder Blomqvist, igår ringde och gav mig beskedet från förra veckans magnetröntgen. Meniskskada och inflammation i slemsäcken, det lät inte alltför positivt :-(.  Jag gillar inte att göra ingrepp i kroppen och hade hest velat att jag kunde träna mig fri från problemen, men nu verkar det som jag ändå måste gå in i knät på något sätt. 

Jag jobbar i alla fall på med det jag kan göra och följer ett rehabträningsprogram som Maggi(sjukgymnast) gav mig igår. Nu väntar rehab träning!!, nästa sommar ska jag springa! Även om jag lagt ner all elitsatsning vill jag ändå kunna springa bara för att det är så underbart härligt! 

/ Lena 

När klubben idag skulle komma igång med sina "långpassöndagar" tog jag tillfället att istället komma ut med kajaken, det resulterade i en paddeltur på drygt två timmar i härligt höstväder. En paddeltur en fin höstdag kan vara riktigt underbart, så även idag. Men visst kändes det frestande att få hänga med de andra löparna när de sprang förbi, på väg ut på sin långtur.

Imorgon ska jag återigen på ett magnetröntgen besök, denna gång i Östersund, jag har nu väntat tre veckor på detta besök och det känns riktigt skönt att snart(förhoppningsvis) få veta vad som krånglar i mitt vänster knä. Jag har aldrig under min löpkarriär haft problem med knät, så det har känts lite fel att det kommer nu när jag lagt ner elitsatsningen. 

Hänger lite hjälpligt med vad som händer i löparvärlden och kan ju inte undgå att följa vad som händer i löparsverige. Kan än en gång skicka ett stort grattis till Isabellah som återigen tagit ett fint svenskt rekord och en ny SM-medalj! 

Förresten, vi kanske ses i helgen på Lidingöloppet, jag kommer inte att vara ute på tävlingsbanan, däremot tillsammans med Ramundberget på mässan och kanske jag finns med Mickelina på något av loppen :-). Vi ses!    

Jag har haft en fantastisk fjällhelg långt från Finnkamp, bergsmaraton och VM 100 km och kan man tänka säg jag bara njöt! Några bilder får berätta:


På väg för tvä nätter ute i tält.


Fika vid strandkanten

Kaffekokning

Kvällsfiske


Månsken

Nu tar vi tag i en ny vecka!
/ Lena

Dagens träning var så nära löpning jag kan komma för tillfället, löpning i bassäng med wet-belt. Jag måste säga att det tagit emot innan jag idag faktiskt tog mig i kragen ställde väckaren och masade mig upp till badets "morgonsim" och det var ju riktigt skönt! För några år sedan körde jag väldigt mycket basängträning när jag drogs med en stressfraktur, jag körde kanske t.o.m för mycket för nu har jag haft någon inre motvilja att ta mig till Storsjöbadet för att köra ett pass. Idag kom jag över en egen tröskel och insåg att jag blivit för bekväm i min träning. Att behöva ta bilen och åka i 10-15 min till badet, sedan byta om och ner i en bassäng har inte fallit mig i smaken, men när jag väl kom ner och kom igång(efter ca 20 min) så inser jag att detta är ju faktiskt det närmsta jagkan kommalöpning för tillfället och bar adet är faktiskt värd någon tidig morgon till i bassängen!
Nu tar jag i alla fall ledigt från både stakning och bassängträning för några dagar, istället packar jag ryggsäcken med sovsäck, tält, fiskeprylar och ett trangia kök, imorgon går jag och Micke en tur till fjälls, två nätter i tält. Avkoppling och förhoppningsvis nyfångad fisk till middag. Det ska bli så härligt!

Förresten, lycka till på Finnkampen i helgen! Tyvärr kommer jag inte kunna följa kampen, jag kommer att vara långt från TV-sändningar och uppdateringar och jag bryr mig inte och faktiskt - det känns riktigt skönt.

Hoppas på framgångar i årets finnkamp. Några av mina starkaste löpminnen kommer från just finnkampen, dels min aegna segrar men framförallt då jag två år fått vara med om att få ta hem trippelsegrar i 10 000 m. Häftigt! I år finns jag på en helt annan plats!

/ Lena
  

Idag har jag äntligen fått svettas ordentligt! ja, visst kanske är jag lite konstig men jag tror att många som tränar förstår vad jag menar. När man drar på sig en skada och inte får träna sådär att man riktigt känner flåset, så att pulsen går upp och svetten lackar i pannan. Nu har jag haft en tid av lugn konditionsträning och mestadels rehabträning, 15x drag med benet, balansplatta, försiktiga benböj, tåhävningar och egen inlagd yoga. Säkert bra träning och något jag borde göra mer även när jag är skadefri, men tänk vad skönt att få känna att pulsen jobbar och svetten kommer... Idag körde jag stakmaskin intervaller 10x 2 min och oj vad jag fick jobba, inget superlångt pass och inget jobb för benen men överkropp, armar, bål och flåset fick i alla fall ett bra jobb. Fortfarande ingen belastande träning för mitt knä, har kört lätt cykel, men löpning får jag nog vänta med ett tag till. Jag är inte speciellt stark i överkropp så med tanke på det blir det ganska effektiv träning, orkar liksom inte så mycket mer än dagens pass men oj vad mina armar var slaka efter passet. 

Kanske jag får rikta in mig på skidsäsongen istället?? Jag har ju börjat lägga grund nu för att vara förberedd när snön kommer :-)
  
Börjar lägga grunden för vintern med stakmaskin, kanske det kan ge lite bättre stakåkning i vinter??

/ Lena

Ännu en helg då väldigt mycket löpning stått på schemat, inte för mig men däremot som arrangör av tvådagrstävlingen Vålådalen Challenge. För egen del står jag över all löpning just nu, jag inväntar tid för röntgen av mitt knä och fram till dess gäller order från min sjukgymnast och läkare - ingen träning som belastar knät. Visst är det jobbigt att stå på sidan om och se alla glada, härliga löpare som springer, men min tid kommer tillbaka(hoppas jag!). Det har ändå varit en rolig helg många glada och positiva kommentarer och bra feedback från deltagarna, sådant värmer när jag själv inte kan springa, att man ändå kan ge något till andra löpare! Mycket jobb och mycket löpning de senaste helgerna utan att jag själv kunnat springa, så nu behöver jag någon helg helt utan löpning, men inann dess planering och uppstart för en höstgrupp i löpträning.


Glada löpare under lördagens lopp.

Prispallen söndag de snabbaste upp på Ottfjällstoppen. Jonatan, André, Martin

/ Lena

Tisdag och jag har hunnit börja summera ännu en intensiv löparhelg i Ramundberget. Att vara ansvarig och hålla i ett helgläger kräver extra energi och även om mitt knä inte fungerat ok, och jag inte har kunnat vara med på de längsta löppassen så har jag kännt att det tar mycket energi både fysiskt och psykiskkt, men oj så roligt och inspirerande att få möta alla dessa entusiastiska löpare!

Energin är otrolig både från löparna och fjällen.

Jag har nu hållit två läger i Ramundberget denna sommar, totalt 35 deltagare, många nya ansikten, många olika bakgrunder och massor av erfarenheter! Det har varit enormt roligt och givande men även i vissa stunder väldigt jobbigt. Det jobbigaste har kanske varit att jag kännt att jag inte räckt till fullt ut framförallt under det sista lägret när en inflammtion i knäleden satt stopp för mig att delta fullt ut under löppassen. Dessutom oroliga nätter, då jag vaknat med värk i knät. Jag har gjort mitt bästa för att vara med så mycket som möjligt kanske något jag får betala lite för i efterhand, men jag ville verkligen ge deltagarna det mesta jag kunnat.

Igår träffade jag läkare, Peder Blomqvist, som drog ut vätska ur knät(6 ml gul vätska, usch!!) och jag fick kortisonspruta för min troliga inflammation i knäleden, träningsförbud i fyra dagar av min sjukgymnast. Maggi, hon är en supertjej, tack att jag fått träffa henne! Vi kommer sedan att lägga upp ett träningsprogram så att jag kommer tillbaka till löpning och träning igen, antar att det blir mycket stakmaskin nästa vecka :-). Me nu vila! Insprerad av helgens yoga körde jag ett morgonpass lugn yoga, avslappning, långa tänjningar och målbilder, denna målbild fastnade på min näthinna, snart är jag där igen!

Min målbild!

/ Lena